Sammanfattning av graviditeten

2016-03-29 - 22:32:38 / 0 kommentarer ..


Än har inte storken anlänt med någon bebis, jag lovar jag tittar utanför dörren varje morgon ;)
Nevars, som det känns nu så kommer det nog ta ytterligare några dagar, jag har ju inte ens några speciella värkar eller så och när jag väl får värkar så handlar det om att jag behöver gå på toaletten, hahah!
Däremot är halsbrännan den värsta jag har haft sen jag började få halsbränna, men det hjälper väldigt bra med glass faktiskt.
 
Eftersom att jag inte har något annat spännande att berätta eller några bilder, så tänkte jag dra en liten sammanfattning av graviditeten.
 
Redan den 24 juli, fyra dagar innan mens visste vi om att jag var gravid. Jag läste på på bikpacksedeln att testet gick att göra fyra dagar innan mens och självklart gjorde jag det, då visade testet "gravid 2-3 v".
Jag vågade inte vara glad de första veckorna då jag var rädd att det skulle bli ett missfall.
Runt vecka 6 började jag att kräkas och då började jag slappna av, då jag tog varje morgonkräkning som ett gott tecken. 
Runt vecka 9 började magen att växa, kläderna blev försmå och leggins blev nu de enda byxorna jag kunde få på mig.
Personer i vår närhet började nu få aningar om att något var på gång. Felix och jag ville egentligen vänta några veckor till med att berätta, men när vi märkte att det inte gick att hålla det hemligt fick vi helt enkelt avslöja vår lilla hemlis.
Under två veckros tid hade jag fruktansvärt ont i ryggen att jag knappt kunde röra mig, låg mest i soffan och försökte ta mig ut på stärkande promenader.
Kräkningarna avtog och försvann i vecka 13. 
 
Jag tyckte att min mage var så himla stor här, hah!
 
Vecka 14+3 fick vi äntligen se vår lilla bebis, helt ofattbart. Jag trodde att jag skulle få se en liten geléklump på skärmen, men istället för en geléklump fick vi se en så himla fin liten bebis och det första jag sa "det är en pojk".
Under vecka 16 började bebis göra sig känd där inne, började känna små, små rörlser.
I vecka 20 var det dags för andra ultraljudet och vi valde då att inte ta reda på vilket kön vår lilla bebis har. Där med kommer namnet Bulan. Eftersom att vi inte vet könet på bebisen är det svårt att benämna vid något namn, så därför kom namnet Bulan.
Mellan vecka 20-31 händer inget speciellt, magen växer i sitt lilla tempo och medan kilona bara steg i raketfart
 
 
Vid vecka 32 slog magen till och började växa ordentligt, då för första gången under hela graviditeten började jag känna mig gravid.
Jag började få halsbränna, men en lindrig sådan då samarin var (är fortfarande) lösningen på problemet.
Bulans rörelser började bli mer kraftigare putningar, rätt som det var kom det en rumpa eller ett huvud som ut här och var.
Nu började även kramperna i benen under natten, men två bananer om dagen indrade kramperna. 
Runt vecka 36 började kroppen lägga på sig vatten som gav resultat i att jag kände (känner) mig som dunderklumpen som inte är lika smidig som innan. 
Här hemma började kriget om Felix kalsonger, då vi är två om det begränsade kalsonglagret just nu, hah!
Kroppsvärmen ökade och det var dags att börja sova med fönstret öppet för att inte svettas ihjäl, att sova med täcke är inte ens att tänka på.
vecka 37 gick jag hem från jobb, men känner att det hade gått att arbeta några veckor till, just för sysselsättning då dagarna känns vädligt långa.
Förlovningsringen har fått byta finger och sitter just nu på lillfingret.
vecka 38 och nu varande vecka 39 har varit väldigt långa veckor, dagarna är fruktansvärt långa och vi går här hemma och väntar på något form av tecken på att förlossningen ska dra igång.
Nu är vi här, endast två dagar kvar till BF och bara väntar på vårt lilla knyte ♥
 
Jag är väldigt glad över att graviditeten har varit så bra som den har varit och att jag har sluppit undan trötthet, foglossningar och sammandragningar. Jag har varken varit trött, sanrare tvärt om, har mycket mer energi och mer go i kroppen nu än innan. Jag har inte haft några foglossningar eller några sammandragningar eller något sådant. Jag har inte en aning om vad en sammandragning är och kan inte alls komma på att jag har haft sånna känningar när jag läser om det på nätet. Jag har inte ens haft en craving under graviditeten, ingenting som jag har känt att jag bara måste ha.
 
Nu hoppas vi bara på att förlossningen kommer gå bra. Men jag kör på min teori, en positiv inställning så kommer det gå hur bra som helst. Jag är inte så orolig faktiskt, det är några timmar av mitt liv som smärtar, sen är det över. 

Kommentarer

Namn Komma ihåg?

E-postadress

Bloggadress

Kommentera här

Trackback
  

Johanna Huhtala, 24 år. Bosatt i Västervik tillsammans med min sambo Felix. Den 31 mars 2016 är vi beräknade till familj ♥