Misstänkt storke -> propp -> Migrän -> Hjärtfel

2015-05-20 - 15:39:00 / 0 kommentarer ..


 
 
 
Det är ganska konstigt att jag har levt i 23 års tid utan att veta att jag har ett medfött hjärtfel. 
 
I mitten av april satt jag, en helt vanlig torsdag på min vfu när synen på mitt vänstra öga börjar svikta. Jag satt och läste ett informationspapper när jag märkte att jag endast såg halva texten. Till en början trodde jag att linsen i ögat krånglade. Det tog inte många minuter förrän min vänstra arm domnade bort och ett tyck bakom höger öga uppstod.
 
Här nedanför har jag gjort på ett ungefär hur texten såg ut för mig när jag läste. Till vänster är det den hela texten och till höger är det jag såg av texten. 
Det första stycket visar hur jag såg när jag läste ord för ord, detta var då när jag märkte att jag inte såg hela ord. Stycket under visar på ett ungefär hur jag såg hela texten när jag flyttade bak pappret för att se vad sjutton det var för fel. 
Text: Vem är familjen
 
Jag blev skickad direkt till akuten av pedagogerna som jobbade. 
Någon väntetid på akuten fanns det inte, det var knappt att jag hann gå på toaletten innan det var min tur. Jag blev direkt uppkopplad till ekg, de tog blodprover och gjorde andra tester fysiska testet, så om att jag skulle sträcka ut armarna, lyfta armarna över huvudet och liknande. Fick en akuttid till skiktröntgen där de röntagde blodföldet vid hjärtat och upp mot huvudet. Jag blev inskriven på avdelning 6 som är storke enheten. 
 
Har jag fått en stroke?
Läkarna tog mina symptom på allvar, till en början utreddes de mig för storke eller en påbörjad storke. 
Jag vet inte hur många blodprover jag gjorde under den första dagen på sjukan. Alla värden såg bra ut, både syresättningen och vilopulsen såg förvånadsvärt bra ut.
Jag bråkade ganska mycket med läkarna under första dagen, för jag kunde själv konstatera ganska så snart att jag inte hade någon stroke, då jag såg de andra inlagda på avdelningen. Läkarna ville ju självklart att jag skulle stanna över natten, vilket jag totalvägrade. Efter många om och men fick jag åka hem över natten och komma tillbaka dagen efter. 
 
Dag 2 blev jag uppkopplad till en maskin som läste av hjärtrytmen och de tog nya prover.
Hjärtrytmen såg bra ut och i vanliga fall ska maskinen läsa av hjärtat i 24 timmar, men eftersom att jag även denna dag vägrade vara kvar över natten blev jag utskriven på eftermiddagen, då läkarna såg att hjärtrytmen såg stabil ut. 
 
De två dagarna på sjukhuset bestod mest av bråk med läkare som inte lyssnade på mig, jag vet att det inte var en storke jag hade fått. Läkaren som jag hade under dessa två dagar var den sämsta läkaren jag någonsin har stött på. Han lyssnade inte på mig, han missade  viktig information jag gav honom som senare visade sig att han inte ens hade skrivit in i jounalen. Läkaren åkte hem för dagen utan att informera mig om situationen, förde inga samtal om nästkommande undersökningar eller till sköterskorna, då de sa olika saker varje gång de kom in till mitt rum. Läkaren skrev ut blodförtunnande mediciner utan att föra ett samtal med mig först, vilket gjorde att jag inte kunde äta medicinerna då de innehöll laktos.
Jag åkte därifrån förbannad med två remiser, en till ögonmottagningen och en till hjärtintensiven.
 
På ögonmottagningen, ca 1 vecka senare gjorde de undersökningar för att se om det fanns tecken på en propp bakom höger öga. Då läkarna släppte storke misstankarna och istället fokuserade på om det fanns en proppbildning som orsakade symptomerna. Gjorde till en början ett syntest där det visade sig att jag har sveriges sämsta syn, såg endast till andra raden på bakstavstavlan.
 
Bild lånad från google Länk
 
läkaren bedövade ögat och undersökte allt ihopa, vidgade pupillen för att titta på näthinnan. Men alla tester såg bra ut, och hon kunde inte se några tecken på propp. Fick en ny tid 14 dagar senare för att undersöka synfältet som också såg bra ut.
 
 
Den 5 maj fick jag en kallelse till avdelning 4 för ultraljud på hjärtat. Jag fick genomgå två olika ultraljudsmetoder, ett vanligt ultraljud och en gastroskopi. Gastroskopi var en av de värsta upplevelserna jag har varit med om. För er som inte vet vad det är, är det när man sväljer ner en kamera, detta gjorde dom för att se ur baksidan av hjärtat såg ut. Det läkarna kunde se är att jag har ett mellanrum mellan två skiljeväggar i hjärtat, ett hjärtfel som är medfött. Tydligen föds alla med detta mellanrum, som senare växer ihop. Men på en tredjedel av sveriges befolkning växer inte detta mellanrum ihop, och jag är en av dessa människor som har hålrummet kvar. Detta menar läkaren med att i detta mellanrum kan blod strömma fritt igenom, och att det finns en marginal att det har strömmat igenom en propp som vidare satte sig bakom ögat. Men det visa inga tecken på att det har varit en propp eller att jag någonstans i kroppen har proppbildningar. Jag fick genomgå ännu ett ultraljud där de undersökte blodflödet i benen, som visade att flödet är fritt och inga proppbildningar. 
Jag fick även göra en magnetröntgen på hjärnan där de tittade på blodflödet i huvudet.
På hjärtat kunde man även se att hjärtat inte slår i en jämn rytm, då man pratade om att söva ner mig och ge elchock för att få hjärtat att slå jämt. Men detta har inte läkarna gått vidare med.
 
 
Så vad har det blivit av allt det här?
Läkarna kan nu konstatera att det inte var någon form av storke och ingen propp bakom ögat, då proverna ser normala ut. Istället då har man kommit fram till att det som drappade mig var någon form av ett migränanfall, då det under ett samtal med en läkare framkom att den första läkaren hade missat att jag hade tryckande värk bakom ögat och istället enbart hade fokuserat på bortdomning i arm och synbortfall. Jag behöver inte äta några blodförtunnande mecidiner eftersom att blodföldet är normalt och inga tecken på proppbildning. 
 
Däremot kom man fram till att jag har ett hjärtfel som är medfött, som jag nämnde tidigare. Det man ville och diskuterade var att jag skulle få åka till Linköping för att genomgå en operation där man går in och syr ihop mellanrummet. Detta för att minska risken för proppar senare i livet.
Igår ringde hjärtläkaren från Linköping efter att ha gått igenom alla provsvar och röntegnplåtar. Läkaren anser att en operation är inte nödvändig i nuläget, då undersökningarna inte visar på något negativt. Där emot väntar denna operation för mig senare i livet.
 
Hur mår jag, vad tänker jag?
Det är väldigt märkligt, att man har gått här i 23 år, trott att man är helt frisk och så kommer det fram att man har ett medfött hjärtfel? Jag känner, om man i sverige är medveten om deta hjärtfel, varför undersöks inte alla barn?
 
Jag har inte riktigt förstått var i hjärtat jag har mellanrummet, så igår satt jag och Felix och googlade lite. För att vara ett så pass "vanligt" hjärtfel så är det ganska så torftigt med information. Det jag och Felix kunde få fram var detta, så det är förmodligen något sådant hjärtfel jag har, om det är just det som bilden nedanför visar vet jag inte. Men informationen som ges här under låter som den informationen jag har fått av läkarna. 
 
information från Vårdguiden 1177 
 
Utifrån allt som har hänt mår jag väldigt bra, som vanligt. 
Det är ganska fascinerande vilken vändning allt fick, från misstänkt stroke, till propp, till migrän och slutligen ett hjärtfel. Det är ganska konstigt hur allting, genom ett besök på sjukhuset kan förändra mycke i ens tankar. Nu är ju inte mitt hjärtfel något livsavgörande i jämförelse mot cancer. Men det blir ju att man funderar, känner efter mycke mer än vad jag gjorde tidigare. Att hjärtats rytm inte är i takt, det har jag vetat sen längre tillbaka, inte att någon har sagt det till mig, men jag har känt att jag har en annan hjärtrytm än många andra.
 
Jag kommer inte att ändra mitt sätt att leva, men jag är väldigt glad för att jag har blivit medveten om att jag har ett fel på hjärtat. Jag är väldigt glad över att jag har haft mycke stöttning från min familj och framför allt från mamma som har tagit sin tid till att följa med mig på alla undersökningar ♥
 
 
 
 

Kommentarer

Namn Komma ihåg?

E-postadress

Bloggadress

Kommentera här

Trackback
  

Johanna Huhtala, 24 år. Bosatt i Västervik tillsammans med min sambo Felix. Den 31 mars 2016 är vi beräknade till familj ♥